::: Philip@Australia :::

2003.03.31-xx:xx Mot Sherw...Canberra!

Dagen D. Dagen D som i "sista-dagen-i-Melbourne". Hade skrivit en liten lista over saker jag skulle gora i Melbourne innan jag akte. Gjorde det mesta, forrutom att aka till Phillip Island och titta pa "pingvinparaden". Har hort att det inte ar vart det, samt last att man inte far fota de sma liven nar de traskar upp pa stranden. So what's the fun in that? My point exactly, typ.
Idag bar det iaf ivag till the Old Melbourne Gaol, ett av, om inte DET forsta riktiga fangelset i Melbourne. For er som undrar vad jag skulle dit och gora sa ar det som sa att i Australien finns det en... Legend. Ned Kelly. For er som vill veta mer om honom, sok pa natet - eller ga och se Ned Kelly pa bio. Heath Ledger, Naomi Watts och Geoffrey Rush ar med i den. Ivf, han satt fangslad pa Old Melbourne Gaol fram tills dess att han hangdes dar. Sa nu finns det en utstallning om honom och hans forehavanden dar. En av de saker som gjorde Ned sa kand, forrutom bankran och "polis"-mord, var de rustningar som han och hans gang tillverkade av stulna plogar.
Dessa rustningar star vanligtvis utstallda pa Old Melbourne Gaol, men sa var nu inte fallet. Rustningen var utlanad till stadsbiblioteket. Great, bara att knata dit, intrade gratis och allt. Super. Eller?
Jag gick in och ut ur celler. Cell in, cell ut. Lagt i tak var det, dorrarna sma och tranga. Antingen var folk mindre forr i tiden, eller sa var de bara snala med materialet ;) I de flesta av cellerna pa bottenvaningen (fangelset hade tre) fanns korta berattelser om (formodar jag) de som senast "gastat" dem. Tillsammans med dessa korta berattelser fanns en sa kallad Deathmask. En deathmask ar en avgjutelse av fangens huvud och erhalles pa foljande vis. Efter att fangen hangts, rakas huvudet - skagg och har - for att sedan [...] Avlagsnas. Val avlagsnat gors en vaxavgjutning av huvudet. Vid denna avgjutning - forkunnade en guide till en skolklass jag foljde efter - kunde ibland ogonfransar fastna da vaxet stelnade. Nar vaxet stelnat fylldes formen med gips (har jag for mig). Kvar har man, nar man tar bort vaxet, en deathmask. En avgjutning av fangens huvud, skala 1:1 - ibland med tillhorande ogonfransar. Gulligt - not. Kandes ratt bisarrt att ga in i en liten cell med dem.
Val ute fran allt vad celler heter, finns en souvenirshop, ratt mycket tillagnad Ned Kelly. T-shirts, nyckelringar, muggar, marmelad etc - allt med Ned Kelly-motiv pa. Ute pa rastgarden tog jag nagra kort till innan jag promenerade ivag till biblioteket for att fa min Kelly-lystnad mattad.
Pa biblioteket ar de jatteradda for vaskor, och allt som ar storre an ett A4 maste prompt lamnas kvar i garderoben. Tankte att jag skulle plocka ur kameror och hanga dem runt halsen och knata in, men laste - till min stora lycka (not) - att kameror minsann inte var tillatna i utstallningen... Over huvudtaget, inte ens videokameran. Nej nej, copyright och diverse annan sk*t kunde bli "violated". Jaha, skitbra da, varfor hade jag betalat AU$12.50 for att komma in pa Old Melbourne Gaol - om inte for att fota Ned Kellys rustning? #@%*!#-byrokrater och paragrafryttare, tankte jag.
Gick igenom utstallningen, tittade pa filmsnuttar som handlade om Ned Kelly (eller inneholl nagot "Ned Kelly-aktigt"), malningar, gamla brev, affischer och sa naturligtvis - rustningarna. Var kul att se dem - akta vara, akta historia, akta legend. Yeah, liksom. Men man fick fortfarande inte fota. Ondska! Vad gora?
*Pling!* Ide! :) Stallde mig utanfor glasdorrarna med kameran i hogsta hugg, vantade pa att nagon skulle ga ut och ga ivag. Och innan dorrarna stangde, zooma, fokusera och trycka av. Helst ocksa sa inte vakten som stod precis innanfor dorrarna sag mitt lilla tilltag. Tamejtusan, det lyckades ocksa! Kameran full med Kelly-bilder gick jag darifran och tankade upp korten pa internetcafet jag gastat ett otal ganger.
Pa internetcafet har de vanligheten att dela ut sma flyers man far 2 timmar gratis internet "when presented". Superbra. Jag hade natten innan smugit upp pa Greenhouse for att roffa at mig ett par flyers, det ar ingen annan som tar dem anda, sa jag tog tva stycken och var glad over bytet. Nar jag skulle betala fick jag papekat av killen som satt i kassan att man minsann bara kunde anvanda "2 timmar gratis" en gang. "Oj, hoppsan, det visste jag inget om" latsades jag. Faktum ar att jag inte visste det, men nagonstans i mig sa logiken att "Halla, det fattar du val att man inte kan anvanda flyers som valuta?". Fick hela 3 timmar gratis istallet, och uppmaningen da. Men eftersom jag anda, inom 3 timmar, skulle till Canberra - vad spelade det for roll?
Val tillbaks pa International Backpackers skulle jag fa upp de tva skap jag last in mina saker i... Det ena funkade fint, Nr2 ville dock inte alls. Funny, faktiskt var det skap nummer 2 som laset karvade pa. Gick ner till receptionen och fick en bultsax i naven. Gick upp, klippte av, kopplade pa mitt nyinkopta sko-och-diversefack (REA pa Kathmandu), och knatade ivag mot bussstationen. O'boy, vad tung vaskan kandes nu.
Svettig som en mulasna i oknen med en fet El Paco pa ryggen gick jag in pa en toalett for att improvisera en uppfraschning. Ehm. Ett tips, eller ja - allmant vett - typ, anvand inte toapapper till att tvatta er med under armarna. Killar kanske har mer nytta av detta tips an tjejer (hoppas jag :P). Pappret luddar av sig och lindar in sig i harstrana som sma kankelbar. Inte helt skoj att rycka bort dem sen. Aj.
Sprang in i nagra Norska toser, pratade med dem, blev anropad pa hogtalarsystemet "Mr Seaton, please proceed to blablabla", sprang pa bussen och akte ivag till Canberra.

Bilderna till Old Melbourne Gaol finns HAR!

2003.04.01
Sov tva harliga timmar pa bussen, at tva hamburgare (med extra lok) till frukost, stod lange och val vid anslagstavlan for boende och velade. Sag ett stalle som verkade valdigt intressant - $12 - var det mest intressanta. Att det inte fanns nagra bilder pa rum eller sa kanske borde vackt en och annan misstanke, men nej - inte da. Sadlade apostlahastarna, slangde upp min (uppskattningsvis) 16 kilo tunga vaska pa ryggen och knatade ivag.
Jag gick, gick gick gick gick. Och gick lite till. Gick, gjorde jag, in pa en Shellmack och fragade om vagen till Kingston Hotel - som stallet sa brukligt hette. Fick vaganvisningar och gick, igen, ivag till Kingston "Hotel" - som visade sig vara mer pub an boende. Fick en nyckel och en anvisning "Have a look" innan jag skulle checka in.
Dessutom var inte priset det som stod pa plakatet i bussterminalen. Inga $12, utan $16.50 skulle de ha. Ivf sa gick jag ivag och kollade pa rummet. Och tur var det. Fy FAAAN, rent ut sagt - utan censur och hela baletten.
Vet inte riktigt var jag ska borja... Kissflackar (modell XXXL) pa tre av fyra madrasser, halften av madrasserna var upprivna, de som var hela sag ut som fangelsemadrasser och uberskabbigt i storsta allmanhet. Det bjods pa: nedriven gardinstang med trasig gardin, superskitigt handfat (!) pa rummet, illaluktande garderob, en extra dorr utan handtag, obefintlig utsikt, brunskitigt och skogstrollbelagt en-gang-i-tiden vitt kakel pa toaletterna, halvoppna, mogel och fuktskadade fonster och ett badkar som jag hade kunnat svara pa pratade med mig. Hade det haft ben skulle det flyttat till varmare breddgrader. Iofs holl nog den centimetertjocka belaggningen pa att bilda ben, sa det var nog bara en tidsfraga.
Med alla dessa lyxattribut drog jag darifran sa fort jag bara kunde. Vilket inte var alltfor fort med tanke pa min o-latta vaska. Med promenaden till Hotell Fraschor i nara minne tog jag en buss tillbaks till city. Gick tillbaks till informationscentret pa bussterminalen och kollade upp nagot som lag narmare till hands. Och, som kanske - bara kanske - var aningen fraschare. Man lar sig att inte vara krasen som backpacker, men Hotel Kingston var langt under mitt bottennivamarke. Let me tell you that! <:)
Fragade tanten bakom disken var ett stalle lag, for ovrigt dar jag bor nu nar jag skriver detta - City Walk Hotel. Hon pekade och hade sig, men sa sa hon att: I know a great place. Och sa babblade hon ivag om nagot stalle, hur fantastiskt det var, och blablabla. Typ tack, men - nej tack. Sa jag, och jaklar - vilken min tantskrallet knackte av. Josses. $28 skulle stallet hon rekommenderade kostat per natt ocksa. Som sagt, tack - men nej tack, tankte jag och drog.
Hittade till sist till City Walk Hotel, som var minst sagt anonymt i kvarteret. Checkade in, fick papekat att det stod "void" pa mitt kreditkort (signaturremsan ar borta [jatteborta... Las: HELT borta] sa jag har skrivit med spritpenna istallet - smidigt. "Yeah, I know - erhm - It's a bit worn.
Fick mina lakan och orngott, akte upp till vaning fyra (av fem) och skulle in i min nya stora lyxiga tolvbadds-dorm. Men njet. Nyckeln strejkade och sa at mig att aka ner igen och hamta en ny. Nyckel nummer tva funkade.
Baddade, la mig pa sangen och pustade ut - och somnade, for att vakna fyra timmar senare. Da jag kom var jag helt ensam i mitt tolvbaddarsrum (rymligt), nagot som passade mig som eskiman i igloon, men nar jag vaknade hade tva manniskor flyttat in. En Schweizare och en... hittills nations-oidentifierad man som liknar Prince Charles.
Charles borjade, strax efter sin inflytt, att nynna - hogt. Irriterande, ja - sa jag forsokte (och lyckades till viss man) att overrosta honom med mina sma plutthogtalare kopplade till CD-spelaren. Seger!
Kom ocksa fram till att det var inte nat mystiskt doftspoke som foljt efter mig de senaste veckorna, utan att det faktiskt var mina sandaler som nu besatt en minst sagt "udda" arom. Duschade senare pa kvallen, tillsammans med sandalerna. Pa vag till duschen hande nat lustigt - not. Jag hade lindat ihop nya boxershorts, rakhyvel, handduk, schampoo och duschcreme till ett fint - lattburet - paket. Tji fick jag for det. Slutade med att jag fick sta och tvatta av boxershortsen och handduken i duschen efter att duschcremen blivit upphetsad och spruttat ner dem med valdoftande goja.
Slocknade omgaende nar huvudet nadde kudden.